ROSOR OCH KRÖNIKOR FRÅN VECKANS RADIO TUFF

 

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1235) 09-05-03 till....

....till

Tyresöbon Bitte Isacsson som skickat oss följande citat: ” De vanligaste och minst påkostade krigsmonumenten är de i rullstol.”

....till

Lokaltidningen MItt i Tyresö som mitt ibland alla annonserna trängt in en liten notis under rubriken: ” Skola får solidaritetspris ”. Det handlar om Tuff-priset till Kumla skola i Tyresö. Skolan fick priset för sina mångåriga jättefina insatser för de omfattande Tuff-projekten i Indien.

....till

Svenska Freds’ ordförande Anna Ek , som i ett brev till Tuff bland annat skriver: ”I början av mars kom statistiken för vapenexporten 2008 och det var verkligen ingen uppmuntrande läsning. Sverige har aldrig exporterat för så mycket tidigare: 12,7 miljarder kronor. Ett nytt rekord alltså, som inte alls känns upplyftande. Sydafrika var det största köparlandet (leveranserna av Jas Gripen som börjar rulla igång), följt av Nederländerna, Danmark, Grekland och Pakistan...” Anna tar också upp försvarspropositionen och följderna av Georgienkriget i höstas på svensk politik. Hon skriver: ”Jag tycker snarare det visar på vilka ryggmärgsreflexer som löser ut och enkla lösningar tas till istället för att föra en aktiv politik som förebygger de hot som man ser framför sig. Men istället ska vi nu sitta på ändan och vänta. Tur att Svenska Freds håller kvar sitt demokratiarbete i Ryssland i alla fall !” Svenska Freds’ unga ordförande Anna Ek påpekar också: ”Inom klustervapenområdet fortsätter våra påtryckningar gentemot UD och politikerna att Sverige ska få till stånd en snabb ratificering av förbudet. I dagsläget är det 6 länder som ratificerat, och det krävs att ytterligare 24 länder gör det innan det träder ikraft. Sverige är ju ordförandeland i EU till hösten, men det verkar som att ratificeringen kan bli av till våren.”

....till

författaren Margareta Zetterström , som i Aftonbladet (22/4) skriver om FN-konferensen om rasism. Hon finner det märkligt att till och med katolska kyrkan, som annars brukar framstå som en reaktionär kraft, här uppvisade större politisk klokskap än det moderna och progressiva Sverige. I motsats till västländernas ombud vid FN-konferensen om rasism stannade Vatikanens representant Tomasi kvar i salen, när den iranske presidenten talade. Han förklarade att FN till sitt väsen just är ett forum där alla medlemsnationer kan uttrycka sin mening. Och då får man acceptera att ibland höra synpunkter som man själv inte delar.

....till

den brittiska tidningen The Independents krönikör Adrian Hamilton , som (21/4) finner västdiplomaternas uppträdande vid rasismkonferensen barnsligt. Han skriver bland annat: “Det finns numera böcker av västliga akademiker, som hävdar att den israeliska lobbyn i USA utövar ett oproportionerligt stort inflytande. Om det västliga uttåget från konferensen inte gjorde något annat, så bevisade det detta påstående”

....till

Nasira Omidy , som torsdag den 7 maj tillsammans med Ulla Carina Sellergren inleder ett möte om Afghanistan. Nasira hörs senare här i Radio Tuff men efter inspelningen sa hon bland annat: ”Åke, du ska veta att de fattiga afghaner, som blir hjälpta tack vare pengarna från Tuff, de tackar sin Gud i sina böner och ber honom att beskydda Tuff –fast de vet förstås inte vad Tuff är”

 

 

”MONEY MAKES THE WORLD GO .....” MEN VART DÅ?

Minns du musikalen och filmen Cabaret med Lisa Minelli? Den baserades på Christopher Isherwoods bok “A Farewell to Berlin”, som utspelar sig i början av 1930-talet i det Tyskland som drabbades värst av alla länder av den dåtida ekonomiska krisen med många miljoner arbetslösa. I en av sångerna upprepades gång på gång: ”Money makes the world go around, go around....” osv.

På sistone har vi blivit upplysta om den häpnadsväckande girigheten hos privata makthavare, något som smittat av sig också till generaldirektörer och andra offentliga chefer. Medan demokratiskt och fackligt förtroendevalda jagas med blåslampa av våra medier undkommer de ekonomiskt mäktiga all närmare granskning. Är dessa krösusar så beundrade av journalisterna att de ska lämnas i fred? Eller anses de så förtappade att de inte behöver nagelfaras? Varför har vi inte fått se och höra några ingående intervjuer med dem som har så där en 50 gånger så höga löner och pensioner som idogt knegande medelsvenssons –för att inte tala om bonusar? Varför får de aldrig frågan, varför de behöver så vulgärt höga ersättningar? Eller frågan om de verkligen tror på alla människors lika värde, när de nu uppvärderar sig själva så elitistiskt?

Även kapitalismens mest hängivna anhängare har på sistone faktiskt talat om girighet, när de försöker förklara den ekonomiska kris som i höstas startade i vårt mönsterland USA.

I dagarna kom en ny rapport från Stockholms internationella fredsinstitut, Sipri. Den avslöjade att den internationella vapenexporten kraftigt hade ökat de senaste fem åren. Sverige ligger faktiskt på tio-i-topplistan men förstås långt efter de främsta vapenmånglarna: USA och Ryssland. Främst de oljerika länderna vid gulfen har starkt ökat sina vapeninköp. Det skärper läget i Mellanöstern, där Iran kan komma att känna sig hotat och därför upprusta ännu mer.

Produktionen och handeln med vapen omsätter biljoner kronor. Här kan några få göra feta vinster på produkter som blir miljoners grymma död. Fredsforskaren Jan Öberg i Lund brukar tala om MIMAC. Det betyder Militär-industriella-mediala-akademiska-komplexet. Det är en kvartett med stor makt och därmed ett ödesdigert inflytande över politiken. Det skapar överdrivna hotbilder som gör det lätt för politiker även i demokratiska stater att kunna beskatta sina medborgare.

Vi var många som vid kommunismens fall i Östeuropa önsketrodde på en mindre krigsgalen värld. Och visst nedrustade Ryssland, men inflytelserika vapenmiljardärer i USA lyckades fortsätta med upprustningen med hjälp av nya påhittade hotbilder. Nu fick den muslimska världen ersätta ”ondskans imperium”, som president Reagan hade kallat Sovjetunionen, som det nya förfärliga hotet. Det ledde bland annat till att Irak 2003 med falska förevändningar anfölls. Vilket katastrofalt elände det har lett till sedan dess vet vi.

I början av 1930-talet lär man alltså i den ekonomiska krisens Berlin ha sjungit om att ”Money makes the world go around, go around....”. Men pengarna bidrog då till att världen gick åt helvete. Hitler kunde med hjälp från vapenproducenter, typ Kruppkoncernen, upprusta Tyskland och starta det helt förödande andra världskriget. Nu i den nya krisen borde någon begåvad musikal- eller filmförfattare göra en ny ”Cabaret”. Där kanske refrängen kunde lyda:

”Money makes the World go to Hell, go to Hell, go to Hell.....”

--------------------------------------------------------

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1235) 3-10 maj 2009

Marianne Stieger: Body-count, indisk film och brunnar

Kära lyssnare!

Svininfluensan gör sin dödsbringande marsch över världen. Javisst - och massmedia går i spinn! Det talas hysteriskt om pandemi och massdöd med stora svarta bokstäver. Men en ständigt pågående massdöd talas det fruktansvärt tyst om.

I dagarna läste jag i en liten notis att ett spädbarn dör var femtonde sekund runtom i världen, enbart på grund av dåligt eller inget vatten alls. Jag är ingen matematiker, men låt oss ändå göra ett litet räkneexempel: Var femtonde sekund – det betyder fyra barn i minuten. Det låter inte så mycket. Men låt oss gå vidare. Fyra barn i minuten gör 240 barn i timmen och då blir det 5760 om dygnet. 5760 älskade små barn som dör, därför att mödrarna inte har tillgång till rent vatten, eller ännu värre – inget vatten alls. Multiplicerar vi denna sorg med 365 dagar kommer vi fram till den förfärande siffran 2.102 400 spädbarn om året . Alltså mer än två miljoner spädbarn om året dör, därför att världens politiker inte förmår göra en samlad kraftansträngning för att klara vattenförsörjningen i de mest drabbade länderna. Tanken svindlar inför denna pågående massdöd.

Inför så mycket sorg flyr jag undan. Jag flyr in i mörkret av vår ny- eller återöppnade biograf. Här i Limhamn har nämligen den gamla biografen Centrum-bion återuppstått i den anrika biografsalongen från 1916. En av filmerna jag såg där var ”Maria Larssons eviga ögonblick”, en mycket vacker och mycket sorglig film av Jan Troell. Filmvisningen avslutades med en guidad tur i salongen, där en utställning om Maria Larsson och hennes familj visades av biografens unge och mycket entusiastiske ägare Alex. Varför en utställning just där, kan man undra? Jo, i huset mittemot växte filmens regissör Jan Troell upp. Alldeles säkert sprang han som barn på denna biograf och lade grunden till sin senare verksamhet.

Men det som är biografens verkliga kärna är de filmer som gett lokalen dess andra namn: Bollywood. Ni vet, efter Bombay, världens största filmstad. Så egentligen borde biografen heta Mollywood numera, efter att staden har döpts om till Mombay. Här visas i en indiskt inspirerad lokal de mest häpnadsväckande, mycket vackra indiska filmer. Häromkvällen lät jag mig, tillsammans med dotter och dotterdotter, förföras av indisk musik och en vacker indisk kärlekssaga. Alla tre drömde vi oss bort till indiska tempel och tropiska skogar fulla av tigrar. I denna film fanns inte tillstymmelse till fattigdom eller brist på rent vatten.

När jag så vandrade hem genom Limhamns gränder och andades in den rena saltmättade nattluften från havet, gick mina tankar från den vackra indiska kärlekssagan till en annan saga, nämligen den om Dharampur. Tänk att TUFF med hjälp av många dagsverken i skolor runt om i Sverige och många lojala medlemmar har kunnat hjälpa till att bygga mer än 150 brunnar med rent vatten i dessa fattiga bergstrakter! Tänk att vänliga människors köp av mangogram har lett till att mer än 90 000 mangoträd har kunnat planteras och konstbevattnas där och nu bär på vitaminrika frukter som gynnar många tusen människors hälsa i dessa avlägsna och fattiga trakter!

Se, det är en riktig saga, skulle den danske sagoförfattaren H. C. Andersen ha sagt. Låt oss alla fortsätta att spinna vidare på denna saga genom fortsatt arbete för rent vatten och dignande mangoträd, hälsar från Limhamn

Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (mr 1235) 3-10 maj 2009