Bernt Karlsson tar med sig Ann Sandin-Lindgren till en vandring i Skrubba. Först till Skrubba Sand där det förut fanns en stor friluftsanläggning med camping och annat. Här hittar de ett öppet kafé som drivs av de dövas förening. Skogen är full av elever som firar sin skolavslutning. Sedan går de vidare till resterna av Skrubba uppfostringsanstalt och Drevvikens ungdomshem. Det är numera ett HVB-hem och i den gamla idrottshallen håller Tyresö bordtennisklubb till. Bernt berättar om Skrubba gård och de aktiviteter med djur och snickeri som fanns här förr när Bernt var liten. Ann försöker minnas ungdomshemmet där hon praktiserade i slutet av 70-talet.
Medverkande
Hördes på 91,4
15 juni till 17 augusti 2025
Bildgalleri
Vi börjar vår vandring vid de dövas café vid parkeringen vid Skrubba Sand.
Stockholms Dövad Förenings SDF café.
Stockholms Dövad Förenings SDF café.
Med bra utsikt över Drevviken där Bernt byggde ett hopptorn när han var ung.
Skrubba Sans badplats med fin brygga
Det nedgångna och igenbommade Drevvikens Ungdomshem idag. Det startade 1047 men lades ner 1994.
1970 blev Lasse Berg rektor.
Skrubba Sand 1929 med servering och badbrygga.
Flygfoto över Skrubba från 1936. Det lilla kapellet syns framför anstaltshuset.
Foto Ahrenbergsflyg
På vägen med växthusen och anstaltshuset i bakgrunden med rektorsbostaden till höger .
Skrubba uppfostringsanstalt 1930.
Bild på de 90 "vanartade" pojkar som var instängda på Skrubba.
Skrädderiet på Skrubba Uppfostringsanstalt på 30-talet.
Hopptornen vid Skrubba Uppfostringsanstalt på 30-talet.
Idrottshallen
HVB-hemmet.
Musikfanjunkare Karl Gustav Janson som anlade Skrubba Sandsbadet på 1920-talet
En bok som Lasse Berg skrev om den terapi man hade på 70-talet på Drevvikens ungdomshem.
Lasse Berg 1938-2003
Från nekrolog i DN:
Lasse började inom jordbruksnäringen som elev vid Gålö lantmannaskola. Arbetade senare som behandlingsassistent vid ungdomshem, genomgick socionomutbildning och blev 1966 chef vid Eolshälls pojkhem och 1970 rektor på Skrubba, som då hade fått namnet Drevvikens ungdomshem - men Lasse Berg talade gärna om det som "Uppfostringsanstalten Skrubba". Han avskydde det luddiga pratet om "behandling" av de ungdomar som kom till Drevviken, liksom han kategoriskt vägrade att tala om dem som "narkomaner". Ungdomarna var kort och gott ouppfostrade, försummade av sin vuxna omgivning.